Transporthistoria

Utbytet av varor mellan människor över stora avstånd är enligt vissa arkeologer och historiker 150 000 år gammalt. På stenåldern förekom byteshandel med material som flinta och obsidian, även över stora avstånd och troligen med ett stort antal mellanhänder. Det är dock svårt att veta exakt hur handeln gick till under denna tid, då det inte finns några skriftliga källor att tillgå.

En sak som dagens historiker med säkerhet vet är att kamelen kom att bli viktig för handelns utveckling. När arabiska nomadstammar hade tämjt kamelen kunde de bedriva handel med platser som lågt långt borta. De kom därför att kontrollera en stor del av handeln mellan romarriket och Kina, längs den s.k. Sidenvägen. Araberna kom tidigt i kontakt med Indien och Kina, då de själva bytte kryddor mot siden och andra kinesiska varor. Redan vid vår tideräknings början var handeln väl etablerad kring Medelhavet, runt Persiska viken och hela vägen bort till Indien, nuvarande Indonesien, Kina och Japan.

Handel i Norden

Handeln gick inte bara i öst-västlig riktning. Våra förfäder vikingarna handlade med Kievriket och med det bysantinska riket, och tog sig hela vägen från bl.a. Sverige via Östersjön, flera floder i nuvarande Ryssland och Svarta havet. En del av dessa vikingar eller varjager tog sig ännu längre, och hamnade i Baghdad. Detta finns delvis beskrivet i Frans G Bengtssons böcker om Röde Orm, även om allt som står i dessa naturligtvis inte är historiskt korrekt.

Efter Romarrikets fall blev Östersjön alltmer intressant för handel. Det främsta tecknet på detta är Hansan, handelsförbundet mellan fria städer som var en viktig maktfaktor i norra Europa fram till 1600-talets början. Två av Hansans viktigaste städer var Visby, på det på den tiden självständiga Gotland, och Falsterbo, som precis som resten av Skåne hörde till Danmark. Visby hade redan tidigare etablerat handelsstationer kring Östersjön, bl.a. i Novgorod. Andra viktiga städer inom Hansan var Lübeck, Brügge, Bergen och London.